If you want to read this in English, you will have to wait until the polling stations close.

Denna text är skriven av Sean Gabb, chef för The libertarian alliance. Gabb har en ph.d. i Politisk och intellektuell historia. Texten är publicerad med Sean Gabbs tillåtelse.

—

The libertarian alliance tar inte ställning i det nuvarande valet. Vår juridiska status förbjuder oss från att göra några rekommendationer om hur man ska rösta; och alla de stora partierna är åtminstone bristfälliga när man dömer efter frihetliga standarder. Av denna anledning, när jag nu kommer förklara mitt beslut om röstandet, så talar jag helt som privatperson och inte för Libertarian alliance. Jag vill tillägga att det jag tänker säga är nästan säkert en uppfattning som inte delas av en majoritet av våra medarbetare. En av dessa är medlem i UKIP. En annan är Liberal demokrat. En annan kommer under inga omständigheter att rösta överhuvudtaget. Vår förre direktör, Chris Tame, var medlem av Socialdemokraterna under ett par år under 1990-talet. Jag talar enbart för mig själv, och du bör ta detta som ett ämne för debatt istället för en uppmaning till handling.

Jag har inte läst några tidningar, inte heller sett någon tv, efter att valet utlystes – ja, egentligen slutade jag läsa tidningar för flera år sedan. Samtidigt, så får jag nyheter via internet, och jag brukar lyssna på Radio 3 bulletin vid halv sju på morgonen. Eftersom jag inte följt kampanjerna i detalj, så finns det mycket som jag inte vet. Men det kan också betyda mycket mer som jag kan se utan distraktion.

Jag hade för avsikt att vänta tills valdagen, och titta på prognoser för min egen valkrets. Om min sittande konservativa parlamentsledamot uppenbarligen skulle vinna eller förlora så hade jag röstat på UKIP. Om det fanns något tvivel om vem som skulle vinna mellan socialdemokraterna och de konservativa, så skulle jag rösta konservativt. Mitt resonemang var att även om det är osannolikt att de vinner i min valkrets, så har UKIP politiken som är närmast mig, och att bidra till att säkerställa en god mängd röster till UKIP skulle bidra till att det fanns en stor opinion fientligt inställda till vänsterkramande polisstaten.

Nu måste jag acceptera möjligheten av ett delat parlament, där de konservativa kommer att ha problem att bilda en majoritetsregering. Detta innebär en risk för en socialdemokratiskregering, med någon form av stöd från SNP. Om jag bara tittar på skillnaderna mellan de konservativa och socialdemokraterna, så ser jag ingen anledning att göra ett val. De konservativa är marginellt bättre på frågor gällande pressreglering och hemundervisning – eller i alla fall verkar det som det. Men, det finns inom de stora frågorna större skillnaderna inom partierna en emellan.

De stora skillnaderna är Englands överlevnad och politiskt ansvar. Om de konservativa stannar kvar i regeringen efter idag, kommer de tillåta ett nytt någorlunda fritt val 2020. Om socialdemokraterna bildar regering, kommer de att fastställa valsystemet för att hålla sig kvar vid makten tills gatuprotester tvingar bort dem. Denna fixering kommer att vara ”utklädd” som ”valreform”. Dessutom, om socialdemokraterna måste förlita sig på skotskt stöd, kommer priset innebära en form av balkanisering av England. I eller utanför Storbritannien, så kan inte Skottland vara en viktig enhet i de brittiska öarna, så länge det finns ett England. Därför så kommer varje rimlig skotsk nationalist trycka för upplösningen av England i en grupp av decentraliserade områden. Endast de konservativa står i vägen för detta.

Min röst är osannolik att avgöra vem som vinner i mitt valområde, men det kan hjälpa de konservativa att vinna i termer av röster om ändå inte stolar. Detta kommer att ge David Cameron rätt att insistera på att han är den verkliga vinnaren idag, och att han skulle få stanna i regeringen.

Med libertarianska mått, har den konservativa regeringen varit hälften värdelösa, och hälften illvilliga. Jag föraktar dem och jag hatar dem. Man jag fruktar socialdemokraterna. Av denna anledning, ser jag det som min plikt att rösta för den mindre ondskan. Röstandet är mer av en allmän plikt, än en privat rätt, och jag anser det som min plikt att rösta för de människor jag hatar för att hålla ute de människor jag fruktar.

Avslutningsvis vill jag upprepa att detta bör inte på något sätt ses som en rekommendation från Libertarian alliance. Jag talar inte ex cathedra som direktör för Libertarian Alliance, utan som privatperson. Jag accepterar också att jag kan ha fel.